Alla inlägg under september 2014

Av Ia Weylandt - 1 september 2014 00:00

 

  SUPERDOLLAR SM-BRONS i Rapport 2014



Nyp oss i armarna,,

Väck oss ur denna alldeles för Underbara dröm...

Aldrig i vår vildaste fantasi hade vi vågat drömma om en pallplats på årets SM...

Dollar är 7 år, gör sitt 5:e raka SM,,, allt vi önskade var en snygg avslutning,,,

och så blir det typ den största av framgångar för denna Fantastiska hund....


Sätt Er till rätta,,, ta god tid på Er,, detta kommer att bli ett långt inlägg,,, mycket tankar och känslor som ska ut...

Nu åker vi!!!!!!


Thomas, Hobbe, Hundarna och jag änlände till Nynäshamn i onsdagskväll...



Campingen vi först bokat in oss på, hade ju flyttats,, vilket vi enbart såg som något otroligt possitivt...

Hade ju tidagare varit nere för att reka, och var inte alls nöjda med det boende vi bokat...


Den nya campingen var HELT perfekt,,, en SM-camping helt i vår smak...

Det var nämligen den till en början tilltänkta besöksparkeringen som fick göras om till SM-camp,, vilket innebar att vi bodde mitt i smeten,, alldeles intill arenan...

TOPPEN start på ett SM,,,,!!!!


 

Vårt fina boende under SM:ets härliga dagar....


Vi var ganska ensamna på campingen än så länge,,, dom flesta skulle anlända under torsdagen,,,

Vi installerades oss,, och tog sen en prommis upp till tävlingsplatsen...

Sen satte vi oss bara ner och njöt i solen...


Team Diamant fanns också på plats, och vi åt en god grillmiddag tillsammans, och satt sen och surrade tills midnatt...

   

Fru och Herr Diamant!!!


Vi var väl inte jättepigga när vi vaknade på torsdagsmorgonen,, men vad gjorde väl det???
Torsdagen är ju egentligen den mysigaste av dagarna innan en SM-start...

Vi tog en mysig morgonprommis i elljusspåret som låg alldeles intill vår husvagn...
Gick in på arenan och lät hundarna springa av sig på löparbanorna...

   


 Och tittade på när morgonpigga lydnadsnarkomaner tränade lydnad på konstgräsplanen...

Dollar fick gå in och göra ett fritt följ, och ett kryp...


Samtalsämnet annars denna morgon var stegen...

Likadan regelvidrig stege som i Mantorp förra året,, och flertalet av hundarna som provgick den ramlade av...

Det kändes ju såklart inte så kul,, och vi bestämde där och då,, att vi kommer INTE låta Dollar gå på den stegen igen, oavsett hur vi ligger till i tävlingen...


Här måste jag ge en STOR eloge till arrangörerna,, som lyssnade på dom tävlandes klagomål,, och faktiskt till slut helt enkelt tog och böt ut ALLA stegen på stegen, till brädor som var godkända...

Tycker det var ett stort beslut att fatta,,, och mycket tidskrävande extrajobb blev det för dom,,, så all heder till dessa fantastiska eldsjälar,, som säkert hade miljoner andra saker att stå i...


Så när jag ändå berömmer arrangemanget,,, så kan jag passa på att säga att det är nog det absolut mest proffsiga SM vi har deltagit på under dom senaste 5 åren...

Med detta inte sagt att det varit dåligt andra år,,, tvärtom,, så trodde jag det skulle bli svårt för Sörmlands distriktet att toppa förra årets kanontävling som Östergötland stod för...


Men där har man verkligen lyckats,, vi har fanimej ingenting att klaga på!!!

Skit bra jobbat Helt enkelt!!!!!!


Efter en lång och god, ganska så sen frukost, så åkte vi in till Nynäshamn och uträttade lite ärenden....

Åkte också ner till Nickstacampingen, där vi visste att många vi kände bodde...

Tog hundarna med oss och gick en fin prommis inne på campingen och pratade med härliga hundvänner...

Så skoj,, vissa träffar man typ bara 1 gång om året, på just SM,, så det var mysigt att gå runt där och småsnacka lite...


Sen åkte vi hem och satte oss i solen utanför Hobbe,, och såg på medans campingen började fyllas....

 


Thomas tog med sig Glock bort till en äng, där han fick rasa av sig en massa enerig med en medhavd sko,, samtidigt som Dollar fick ligga utanför Hobbe, och bara ha tråkigt...

Eller,, ladda batterierna,, skulle man också kunna säga...

 


Glock har verkligen varit HELT fantastisk dessa för en snart 7 månaders valp, ganska så tråkiga dagar...

Det har mest blivit korta rastningsrundor,, ellr tråkiga koppelprommisar inne på tävlingsområdet...

Inte så kul,, när man som en liten Glock,, har massor med spring i kroppen...

Men han har verkligen skött sig galant,, och vi har försökt smita iväg,, iallafall 1 gång / dag, för att låta honom rasa av sig lite....

 

GosGuldGlock!!!!


Torsdagskvällen,,, precis som torsdagsdagen,, är nog den bästa tiden på hela SM-upplevelsen...
Då man myser som bäst...


2010 och 2011 på torsdagskvällen så käkade vi grillad oxfilé med potatisgratäng...

Av någon anledning, som jag inte vet varför,, så gjorde vi det inte 2012,,, och det SM'et,, gick ju som det gick...

Därför har jag blivit lite nojjig att vi MÅSTE äta den rätten på torsdagen...

Vi gjorde det  2013,,, och vi gjorde det återigen 2014....

Gott va de!!!!!


Sen är det så Förbaskat mysigt att bo som vi gjorde i år...

Alla passerade liksom vår plats...

Dom stannade till  ,, vissa satte sig en stund,, tog en öl,,, vi snackade,,, dom gick vidare,,, nya härliga människor kom förbi....

Jag bara fullkomligt ÄLSKAR det magiska i att småsnacka med dessa likasinnade....

För mig är Absolut torsdagskvällen den bästa av SM-kvällar...

Då har man ju hela härligheten framför sig!!!!!!


Fredagsmorgonen vaknade vi med ett ganska så hektiskt schema framför oss...

 

Var först lite skeptisk emot att det var "drop in" för alla hundar oavsett klass på veterinär besiktningen,,, såg framför mig en låååång kö,, och alla som känner mig,, vet ju vad jag tycker om köer...


Men även här,, hade Sörmlänningarna ett nytänk,, som gjorde att det iallafall inte var den minstaste väntetid, när vi kom för att besikta Dollarn...

Snabbt, Smidigt, Enkelt!!!!

Vi gick bara rakt in,, och Dollarn passerade nålsögat utan någon som helst anmärkning....

 

Nummerlapparna på plats på västarna.....


Ägnade sen några timmar åt shopping och härligt mingel....

Lustigt va kul det är att shoppa bara för att det är SM...

Det enda vi var ute efter och egentligen behövde,, var ett nytt koppel till Gozzi eftersom  Glock tuggat sönder hans...

Och vad kommer vi hem med...


Ny spårsele till Glock,,, nya rapport halsband till Glock,,, nytt tjänstetecke till Glock,, nya leksaker till Glock...

Nya leksaker till Dollar,,, goda tuggisar till Dollar,,,en ny snygg målning av Dollar,,,,

Men tamejtusan inget nytt koppel till den stackars lelle Gozzen,,,, fasiken inte lätt att vara Jack Russel i den här familjen....


Klockan 14.00 var det dags för SM's allra värsta moment,,,,

LOTTNINGEN...

Jag fullkomligt HATAR det....

Och även fast jag bestämt mig för att inte lägga energi på att vara nervös och orolig inför något som jag inte kan påverka,,,, så uppträdde benen som spagetti när det var dags att gå in i röstningsrummet....


 

Förberedelser.......

Fotograf: Kent Eriksson 

 

Nytt för i år, var ju att rapporthundarna skulle springa med GPS sändare på sig,, för att publiken skulle kunna följa dom på storbildsskärm...

Roligt initiativ,, även om det ju naturligtvis blev en hel del frågor runt det hela...


Alla förare var jätte positivt inställda till det,, men de flesta backade, då det visade sig att batterikapaciteten i sändarna inte var stark nog för att hålla dom timmar som en SM-rapport normalt tar...

Detta skulle innebära att vi skulle ha IT-tekniker med oss ut på stationerna, som skulle se till att GPS'erna stängdes av när hundarna låg stilla inne på stationerna.

Sändarna skulle häftas fast på hundarnas tjänstetecken,, och tanken på att att en för hundarna främmande person skulle hänga över dom precis när dom kommit in på en station,, kändes inte så lockande...

Men det löste sig bra, genom att alla istället fick en genomgång i hur man stängde av sändarna...

 

Endast 50g vägde denna maskin, men den var större än vad vi först trott....

Lottningen blev som vanligt en pärs...

Vi sa innan att vi ville ha 4,5,6...

Thompa drog nr 6

 

Duktig Thomas!!!!!


Efter den lyckade lottningen var det samling inne på ett torg i Nynäshamn,, för en parad genom stan...

Lagom lång,, och med härliga ryyyysprickar som stod som som knottror över hela kroppen...

Mycket folk utefter vägen...

Paraden är ett rysögonblick som jag älskar...

Invigningstal i en park som också var lagom långt, och mycket bra....

 


Sen var det dags för återfärd till IP'n igen,, och platsliggning...


Det är lätt att säga att en Elithund ska klara vilken platsliggning som helst...
Dom flesta Elithundarna gör det också,,, men likt förbannat är det inte samma sak att ligga en plats på en "vanlig" brukstävling med typ dom närmast sörjande som publik,, som att ligga en på en stor IP med massor av publik och  störning...

Lätt att ha åsikter om,,,, svårt att träna...!!!


Dollar 3:e från höger,,, låg hur tryggt som helst....


Dollar's för helgen, första och enda 10:a var bärjad...


Efteråt satte vi oss ner och njöt av en god ,, men lätt middag,, tilssammans med våra goda vänner Jaegrarna...

 

 Det blev en tidig kväll....

Tidig för att lördagsmorgonen är den värsta morgonen av dom alla...

Det är ju nu typ det gäller....


Vi hade samling på IP's parkering klockan 07.00

Vi checkas in,, och ställs sedan upp i ordning för att slussas ut till rapportbanan...


Bäst vi står där,,, så hör vi nån slags konstig skönsång om Dollar,, och plötsligt omringas vi av människor i röda Hejja TeamDollar tröjor,, och det tar en stund innan vi fattar att vi har sånna Underbara människor omkring oss,, som har tagit sig tid att arrangera en hejjaklacka till Dollar....

 

Ärligt talat,,, så tror jag ALDRIG att jag varit så rörd innan...

Jag for ut ur bilen,, och bara Kastade mig om halsen på dessa helt Fantastiska Underbara människor som gjort detta för oss....


Bästa Tjejer,,, Ni vet vilka ni är,,,,, TACK!!!!!


Rapportbanan låg bara ca 5 minuter från Arenan,, men det tog lite tid innan vi kom iväg, eftersom alla skulle få sina GPS'er fasthäftade på tjänstetecknen...

 

Bästa Hejjarklacken!!!

Fotograf bilden ovan, och under Peggy Lundström.

 


Thomas SuperDollar och jag påväg ut till A-stationen..

Tror jag snott även denna bilden av Peggy Lundström,, men är inte helt säker,,, ber om ursäkt för det.

 


Hela gänget på 18 hundar påväg ut till B-stationen...

   


Vi hade ju sedan tidigare bestämt att byta plats Thomas och jag,, så att han gick ut, och jag stod kvar på A..

Med facit i hand, tror jag att det var ett mycket bra beslut.


Det är lite svårt känslomässigt att beskriva denna SM-rapport, som slutade så tokigt så att hela 14 av 18 hundar bröt redan på andra skicket..

Det spekuleras Hej vilt på sociala medier om vad som hände egentligen...


Det får vi ju aldrig veta,, men helt klart får arrangörerna som lagt banan mycket obefogad kritik...

Obefogad, därför att jag tycker dom som skriker högst i protest, är människor som inte gått banan..


Jag har inte heller gått den i sin helhet,, jag och några andra förare som stått på A gick den efteråt,,, jag vände tillbaka strax efter B-stationen,, och så långt var det en kanonfin sträcka,,, en djävulsk uppförsbacke som höll på att ta knäcken på mig,, men det handlar nog mer om min egen dåliga kondis, än något annat...


Pratade dock efteråt, med flertalet av dom förare vars hundar brutit, men som gått hela sträckan efteråt,, och alla var eniga...

Det var en bra bana,,,

kuperad, JA

svår och trixig JA

farlig, regelvidrig NEJ


Thomas tyckte inte heller att det fanns något konstigt,,, han menar att vinklar har funnits på varenda SM dom 5 senaste åren vi deltagit,,, det var väl inget värre här...

Men vi försöker hålla oss utanför diskussionerna,,


Iallafall för att gå tillbaka till själva tävlingen,,,

så startade den på allra bästa sätt,, med att alla 18 hundar kom in på A-stationen på tider mellan 2.30-3.15


Här kommer Dollar.....  

En lycklig matte tar emot honom.... 

 

Fotograf: Kent Eriksson


Det var sen nervkittlet började,, men det var jag helt omedveten om när det var min tur att skicka Dollar som hund nr 6...

Med tanke på hans tidigare problem med öppna starter,, så valde jag att ladda på honom rejält inför andra skicket...

Förstod att jag skulle få ljud,, men jag tänkte att det var värt det (i slutändan kostade det 60poängs avdrag, vilket jag kan känna var lite hårt,, men, men) det var det värt ...


För även om det inte är jättekul att sitta i 30 sek på nedräkningen, med en hund som hinner typ yla nationalsången,, så inger det mig ett lugn,, för jag vet att inte mycket kan stoppa honom när han är på det humöret...


Dollar och jag på framföringen inför skicket A-C

Fotograf:Kent Eriksson

 

 


Dollarn gick iväg i ett riktigt fint tempo,, och jag slappnade av när jag hörde första skottet...


Några som i det läget däremot inte var avslappnade,,, det var alla 18 förare som stod och väntade på C-stationen...

När det var Thomas tur att gå fram, hade endast 1 av de 5 hundar som startat innan honom kommit in på stationen, och det var labben, med startnummer 1...


Vad hade hänt???

Dom liksom vi hörde ju skotten på alla hundarna,, men medans vi stod i godan ro på A, och trodde alla kommit fram,,, så blev det allt nervösare och nervösare ute på C...


Thomas lycka kände nog inga gränser, när en hund sent om sider visar sig på stationen, och det var ingen mindre än SuperDollars vackra huvud som dök upp där i skogsbrynet...


Att allt inte stod rätt till, började vi som stod på A snart att förstå...

Den stora publiken satt ganska nära, och många följde tack vare GPSerna, hundarnas framfart ute skogen på sina mobiltelefoner...

Det började tisslas och tasslas, och jag uppfattade det som att bara två hundar var inne på C,, nämligen startnummer 1 och 6,,, dvs Dollar...


Vid det laget hade startnummer 9 gått iväg,, och fortfarande hade vi hört 2 skott på varje hund,,, men strax efter började det panga utav bara tusingen där ute i skogen,, och vi förstod att nu var där många hundar ute som sprang hullerombuller...


Och mycket riktigt,,, strax efter såg vi 2 hundar komma farande ur skogen,, det var start nummer 8 och 9, som kom springandes tillsammans tillbaka in på A...

Såååå Trist!!!!


Sen hände bara allt i en enda röra...

Hund efter hund kom tillbaka, vissa 2 och 2, och vissa själva,,, de flesta efter att varit ute och kämpat så länge som över 20 minuter...


När maxtiden var ute,, fick vi rapporter om att 1,6,11,14 fanns på C-stationen,, vi på A hade då 3,5,7,8,9,10,12,13,15,16,17,18 tillbaka hos oss,,, vilket betydde att nr 2 och 4 fortfarande saknades...


Usch det var så jäkla hemskt,,, vi grät och var oroliga,,, hundarna hade varit borta i över 60 minuter, och folk började spekulera i om dom kunde ha mött vildsvin...

Inte blev oron bättre av att IT-killen, gick in och kollade aktiviteten i GPS'n, och då såg att både nr 2 och nr 4's GPSer hade legat helt stilla ganska länge ca 200 meter från C-stationen...


Fy Faaaan säger jag,,, vilken pärs det var....

Domaren var ju tvungen att ta ett beslut,, och enligt reglerna,, ska de hundar som fortfarande är kvar i tävlingen börja skickas tillbaka så fort maxtiden är ute...


Så vi fyra som var kvar i tävlingen fick nya starttider,,,

Det kändes verkligen inte kul!


Men Tack och Lov,, just när det börjar närma sig start för första hund, så hör vi återigen skott i skogen,, och några minuter senare kommer 2:an och 4:an inspringande sida vid sida till folkets jubel...

Åhh, så skönt,,, det visade sig att båda hundarna tappat sina GPS'er,,, antagligen hade dom lekt och haft ganska kul med varandra därute i skogen...


Ingen hund kom till skada,, men visst tusan blev stämningen lite låg...

 


De fyra kvarvarande hundarna började skickas från C,, och med jubel från både publik och medtävlare så togs alla fyra emot av oss lyckliga förare...


Jag tyckte Dollar kändes fräsch när jag tog emot honom,,, skytten sa senare att han inte tyckte Dollarn hade gått jättefort ute i skogen,, och det tror jag inte heller att han gör,, han har lärt sig hushålla på krafterna, och var knappt anfådd när han kom in till mig..


Dollar kopplar av mellan skicken...

 

Jag satt inför sista skicket och bad till Dollar (och lite till högre makter),,, att Snälla, Snälla Dollar,, spring nu,,, vi FÅR inte sumpa den här chansen...

Skitnervös var jag,, men samtidigt kände jag mig väldigt bestämd....

Han skulle bara Gå!!!!


Han får som vanligt dra mig fram till starten,,, jag sätter ner honom,,, andas och räknar tyst för mig själv till

10,, och sen påbörjar framföringen...

Den känns skitbra, han sätter sig på sändningspunkten,, och ÄR tyst....

Och jag får lätt panik,,, men när Tävlingsledaren säger 30 sekunder,,, kommer ett litet lätt gnäll,,, och då känner jag att det kommer att gå...


Fotograf:Monica Karlsson Hallard

 


Och Underbara Bästa Älskade SuperDollar sticker iväg så fint på mitt Marschkommando,,,


 

Filmat av: Monica Karlsson Hallard


Jag står kvar medans han tar sig över det ca 100 meter långa fältet,,, och när jag ser honom försvinna in i skogen så tänker jag

JA,, det kommer att gå vägen,, hittils har SuperDollar aldrig någonsin vänt någon gång under sin Elitkarriär...

Det får bara inte vara första gången idag...


Jag gick och ställde mig lite vid sidan om,,, ville vara ensam,,, orkade inte prata med någon just då...

En medtävlare som inte längre var kvar i tävlingen, hade kontakt med sin motförare uppe på D-stationen,,, och plötsligt ser jag hur han gör tummen upp till mig...

Jag frågar,,, e han inne??

Får svaret,,, Ja,, han e inne!!!


Alltså då brast det för mig,,, tårarna sprutade för sjuttielfte gången denna jobbiga dag,,, och ALLA,,, och jag menar ALLA våra Underbara konkurenter kom och slängde sig runt halsen på mig, kramade och gratulerade....

Inte ens IT-killen slapp undan mina kramar....


Rapporthundsgruppen är verkligen så underbar på det sättet,,, man gläds åt varandra,,, så trots att många säkert var jättebesvikna,, så kände jag äkta glädje för vår skull...

Det tackar jag verkligen för!!!!!


När alla fyra lyckligt var inne på D,, sprang jag ner och hämtade Glock, som blivit så väl omhändertagen av Fru Catch och Fru Jaeger under dagen,, sen gick han och jag ut för att möta upp Thomas och Dollar..

Oj, vad jag längtade efter att få krama om dom båda...


Vi gick ju upp till B-stationen, men väl där kom jag på att TL innan sagt att det fanns en lättare väg att gå tillbaka från D,,, jag fick inte tag på Thomas och visste inte vilken väg han skulle ta,, men för att inte riskera att missa deras ankomst till A, så vände jag och Glock,,jag ville finnas där och ta emot vår älskade SuperHjälte...


Till helgen ska vi åka ner till Nynäs och gå banan igen,,, jag vill se den med egna ögon.....


Bilder från banan som är tagna av Ingrid Bahlenberg

   


Det var med lätt eufori i kroppen som vi återvände till Hobbe...

Där fortsatte gratulationerna att strömma till,,, vi fick inte vara ifred en sekund,,, vilket jag i normala fall inte har något emot,,, men just då hade jag ett enormt behov av att bara vara ifred...


Så jag stoppade in Dollar i bilen, och vi åkte iväg till en liten sjö,,, där satt jag på en sten, medans Dollar strosade i vattenkanten,,, det kändes så skönt och rofyllt,,, jag behövde den timman med bara honom...


Sen när vi kom tillbaka var jag som vanligt igen,,, och njöt verkligen av eftermiddagen/kvällen...

Vi käkade goda landgångar,,

 

och sen satt vi länge och surrade med Diamanterna,  


som ju tyvärr var en av dom som bröt idag...

Kändes skönt att snacka med några som var där,,, man har så mycket tankar, känslor och undringar som behöver komma ut...


Somnade med ett leende på läpparna den kvällen...


07.00 var det samling för uppletande på söndagsmorgonen...

Till att börja med var jag inte det minsta nervös,,, värre skulle det bli..


Det var en fin uppletanderuta,,, och Dollar jobbade bra,,,

fick in 3 föremål, (tog det 4:e på vägen i när tiden var slut),, tugget och lite sega släppanden drog ner betyget till 6,5-7...

Men vi var glada ändå...


Det var sen nervpärsen för mig drog igång,,, Thomas var lugn som en filbunke,,, han har nog inga nerver den där karln...


Vi visste sedan innan att vi skulle fajtas om bronset tillsammans med träningskompisen Äventyrs Heidi (Iza)..

Att vi var chanslösa på guld eller silver visste vi pga att vi inte hade certpoäng på specialen (7-8, jag hade 7)


Till en början var vi ju överlyckliga över att Dollar sprungit,,, vi var också mer än överväldigade över att vi sämst skulle komma fyra,, och alltså vad som än hände skulle vi göra vår allra bästa placering någonsin på ett SM i Dollars allra sista start...

Det hade vi aldrig kunnat drömma om innan..


Jag blev därför skitsur på mig själv, när jag kände att jag skulle bli lite besviken om det inte blev medalj,,, jag menar,, detta är ett once in a lifetime ögonblick,,,


Vi hade ett försprång på  över 40p framför Iza, vilket är mycket att ta in på lydnaden,, men jag började ju förståss nojja om alla möjliga scenarion,, och det slutade med att jag såg framför mig hur typ Dollar nollade varenda moment...

Dumt!!!


Underbara Klacken på plats för att hejja fram SuperD.... Dom sjöng, klappade högst, och hejjade mest!!


  

Jag följde med in på uppvärmningen, men när det var dags för Thomas och Dollar att gå in på lydnadsplan,, då pallade jag inte längre...

Trodde faktiskt att jag på riktigt skulle spy..

Jag låste in på toaletten och låg där både länge och väl över toalettstolen...

(inte någon av bajjamajjorna,,, utan en riktig toalett inne i ishallen)


Men sen kände jag att jag inte kunde ligga där längre,, folk kunde ju börja undra,,, så jag gick ner till Hobbe, hämtade Glock, och la mig och kramades med honom i en skogsslänt vid parkeringen...


Efter en stund vågade jag mig upp till lydnadsplanen, och möttes av massor av ryggdunkar, och gratulationer till Bronset...

Nån stans där i vimlet hittade jag sen Thomas och Dollar,, och det var nog dom bästa kramar jag har fått nån gång, när vi 3 återförenades i nånting som var en blandning mellan skratt och glädjetårar....


Thompa var nöjd med Dollars lydnad,,,poängmässigt ingen höjdare,, men betyg på allt, och Dollar kändes pigg, glad och fräsch,, vilket många kom fram och sa efteråt,,, det gör oss väldigt glada,,,


Underbart att få bilder tagna eftersom jag var för feg för att stå kvar och fota,,, foton som är minnen för livet...

Nedanstående foton är tagna av Kent Eriksson och Magdalena Haeger...
Tusen Tack!!!

                


Dollars lydnad filmad av Fredrik Rhode



Roligt också att de flesta startande i Rapporthundsgruppen fanns kvar på arenan och kom med lyckönskningar och hejjarop...

Det visar den enorma sammanhållningen som finns inom rapporten,,,

Hoppas, Hoppas lille Glock vill springa rapport, så vi får stanna kvar inom denna underbara värld...


Vi har hursomhelst redan bokat boende inför 2015 års SM, som går av stapeln nere i Malmö..

Först tyckte vi att det var för långt för att åka som publik,,, men vi har ändrat oss,,, nu ser vi mycket fram emot att få hejja fram våra härliga vänner,,, och vem vet,, kanske dyker jag upp som skytt därute i skogen,, jag har iallafall anmält mitt intresse till den sysslan...


Vi har fått många frågor, om vi verkligen står fast vid vårt beslut att pensionera SuperDollar från rapporten nu..

"Han ser ju ut att vara i toppform"

Och det är han,,,

Som jag skrev innan SM,,, fysiken är det definitivt inget fel på,,, hittils har vi inte hittat en endaste liten skavank på honom,, trots att han gås igenom grundligt 2ggr/år...


Men vi vill att det ska vara VI som bestämmer när rapportkarriären är över,,, inte nån skada,, eller att man kör på i ett år till,,, och kanske riskerar att SuperDollar säger ifrån och slutar springa...

Detta betyder inte att han inte ska tävlas mer,,, förhoppningsvis har vi många roliga år i spårskogen kvar framför oss,,, och jag är ju inte helt främmande för att testa sök med honom,,, ska bara hitta några att träna med först....


Det blev lång väntan inför prisutdelningen,, men det var en skön, och njutningsfull väntan...

Dollar skulle ju få ta emot en Bronsmedalj,,, vi skulle stå på pallen,,, jag vet inte om jag fattat det ännu!!!


Innan jag lägger upp en kavalkad av härliga bilder från prisutdelningen, så vill jag visa en bild som satt på besöksparkeringen...

 

Tycker den var lite fyndig med hammare och allt,,, tragiskt bara att den behövdes,,, vet inte hur många utrop i högtalaren som vi hörde, om hundar som satt instängda i varma bilar....

Skämmes!!!!


Nu kommer en bildkavalkad från prisutdelningen tagna av Hans Vestergen och Magdalena Haeger

Vi kan titta på dom om och om igen,, minnas och njuta,,, vi har inte landat ännu....

             


Härliga vänner som kom framspringande och överöste oss med kramar och blommor...

Tack!!

         


Prisbordet fanns det inte mycket att klaga på heller...

   


Vet inte hur många gånger jag skrivit att detta är ett minne för livet!!!!

Få människor förunnat,,,


Bara att ta sig till ett SM är stort,,, vårt mål alla dessa 5 år vi fått äran att vara med,, har varit att fullfölja...

4 av 5 år har SuperDollar låtit oss göra det,,, han är smått Fantastisk!!!

Att få stå på pallen har varit en ouppnålig dröm, som vi faktiskt inte i vår vildaste fantasi skulle kunna tro att den skulle bli sann...

Det känns så Perfekt att fullträffen kom på SuperDollarn's absolut sista start i bruksgrenen Rapport...


Vi kommer inte att sluta träna rapport med honom,,, så länge han tycker det är kul att springa mellan oss, så kommer vi fortsätta med det...

Och frispår ska vi inte tala om,,, det är bland det roligaste han vet,,, och kanske var det alla sommarens frispår, som gjorde att han i helgen var 1 av 4:a hundar som klarade den svåra förlängningen...

Vem vet????

Men det känns iallafall som vårt upplägg och tänk inför årets SM,, var rätt för Vår hund!!!


Vill TACKA ALLA härliga människor som vi har omkring oss,,, stödet vi kände på SM var enormt,, och Gratulationerna efteråt ofattbara,, mitt FB-inlägg hade 400 gilla,, och jag vet inte hur många kommentarer,,,,

SBK' Stockholmsdistrikt ringde upp Thomas igår för att Gratulera, En mycket fin och uppskattad gest...

TACK Världens Bästa Mest Älskade SuperDollar,,,, We Love You!!!!

   </

Tidigare månad - Senare månad